Kontraster

Med start vid Entré Väst begav sig jag och Janne ut på en tvådagarsvandring i Skuleskogen nu i helgen som var. Det utlovades strålande sol hela helgen och äntligen riktig värme så trots de tunga ryggsäckarna var det med (relativt) lätta steg vi började vandringen på lördagsförmiddagen.

Det var bitvis rätt stora områden som var snötäckta hela vägen fram till Skrattabborrtjärn och lika stora områden där man balanserar på rötter, stenar och halvdränkta spångar för att inte bli dyngsur om fötterna. Vinterns enorma snömängder gör sig fortfarande påmind i de västra delarna av nationalparken.

 

 

 

Efter en kort paus vid Skrattabborrtjärn fortsatte vi och kom snart upp på ”fast mark” när vi började komma upp på hällorna vid foten av Stampberget. Ursprungsplanen var att vi skulle äta lunchen längst upp på Stampberget alldeles vid Slåttdalen men då vi märkte att det var lite blåsigt redan innan vi var där så beslöt vi att stanna tidigare. Vis av erfarenhet vet vi att det kan blåsa rätt ordentligt uppe på bergskammen och det är inte så värst angenämt att luncha i det.

Efter lunch och två kåsor Lemmelkaffe (grymt gott kaffe förresten) vandrade vi vidare mot målet för dagen som var Tärnättvattnen. Bortsett från att det är rätt brant när man går ner från Stampberget till Slåttdalen så är det rätt lättvandrat resten av vägen bort till Slåttdalsskrevan. Ordentligt med spångar och snöfritt hela vägen gjorde att det tog inte speciellt lång tid innan vi nådde det nedfallna stenblocket som kilats fast mellan bergsväggarna på vägen upp mot skrevan. Här, och även nere i skrevan, var det en del snö kvar men den var välpackad och lätt att gå på.

 

Efter man gått igenom Slåttdalsskrevan kommer man ut på klipphällar med utsikt över Tärnättvattnen och det är bara en kortare bit kvar innan vi är framme vid målet för dagens vandring.

Nu blev det uppslagning av tält och förbereda kvällens middag som bestod av grillade hamburgare gjord på högrevsfärs, majonnäs och picklad rödlök. Vanliga källarfranskor passar utmärkt som bröd för dessa burgare och till detta två kalla som fått ligga på kylning i vattnet sedan vi kom fram. Allt detta intas på solvarma klippor i en helt ljummen försommarkväll, går det att få det bättre? Tror knappast det 🙂

Efter några timmar kring elden tillsammans med några andra vandrare började det kännas på att man varit i gång hela dagen och sovsäcken verkade riktigt lockande. Dessutom hade jag ju stämt dejt med soluppgången strax före kl 04:00 så det var hög tid att vila ögonen några timmar.

 

När klockan ringde och jag kröp ut ut tältet möttes jag av nästan perfekta förhållanden. Tärnättvattnen låg spegelblank och gav perfekt reflektion av molnen, bergen och träden.

Efter en stadig frukost packade vi ihop och begav oss iväg mot Skravelbäcken för att sedan gå längs kustlinjen mot Entré Syd.

Det var en rätt konstig känsla att när vi startade vandringen i lördags så var det ganska mycket snö på sina håll men från Slåttdalsberget och mot kusten var det barmark i stort sett överallt. Sån stor skillnad på så pass kort avstånd. Från en stig med snödrivor till en stig med blommor längs vägen 🙂