Ja som jag skrev i förra inlägget så hade jag tagit några dagar ledigt och planerat att dels sova en natt i hängmattan och dels dra till skogs och göra lite fotografering. Jag kan på en gång avslöja att det där med hängmattan har fortfarande inte blivit av men snart så. Lovar. Jättelovar… 😛
Men en skogstur blev det i alla fall. Jag tänkte mig som så att jag skulle ta en sväng till Skuleskogen och gå in vid Entré Syd för att där virra omkring lite innan jag sedan tar och besöker Rövargrottan (heter kanske egentligen Kungsgrottan men jag tycker Rövargrottan låter bättre 🙂 ) i Skuleberget. Det hela borde inte ta mycket längre än till lunch uppskattade jag det till så jag packade bara en smörgås och lite kaffe och efter att ha skjutsat gumman till jobbet så körde jag de 45 minutrarna söderut till nationalparkens sydligaste entré.
Jag följde Höga Kustenleden som man tar när man ska till Slåttdalsberget/skrevan för att på enklaste sätt komma till platsen där en liten bäck forsar fram under en bro. Vet inte vad den här bäcken heter och kan inte heller hitta det nånstans men har ni gått där tidigare vet ni säkert vart jag menar. Den här bäcken har jag förövrigt gjort ett inlägg om för ca ett år sedan när jag följde den uppströms som ni kan läsa om här.
Jag var riktigt sugen på att följa den uppströms även denna gång men hejdade mig för min plan var ju något annat idag. Ganska direkt efter bron vek jag av stigen nedåt och precis som jag brukar göra när jag är i skogen så gick jag lite på måfå. Stigar är inget för mig 🙂
Området här, både ovan och nedan stigen, ser mest ut som att jättar spelat plockepinn med alla träd. Dom ligger huller om buller i en enda röra.
Efter att ha snubblat ner längs bäcken till havet så tog jag av mot bilen och Entré Syd igen. Det är bland annat här som man hittar alla dessa Blåsippor som växer i drivor alldeles intill stigen. Riktigt färggrant och stiligt.
Väl framme vid bilen så var klockan nästan 11 och det kurrade rätt bra i magen så mackan och kaffet smakade mycket bra. Däremot var det nog inte så bra planerat med föda den här gången… heller. Jag fick ju en ny idé på vägen ut till Skuleskogen att jag även skulle ta en tur till Dalsjöfallet under dagen. Jag skulle inte vara hemma vid lunch, den saken var väldigt klar.
Hur som helst, nytankad med kaffe och macka var jag på rull igen och hade snart parkerat bilen för att börja gå mot fallet. Det var bitvis fortfarande rätt mycket snö och ganska besvärligt att gå men det ordnade sig när jag kom in i skogen. Rätt snart var jag framme vid fallet och vattnet rinner på rätt bra där nu. Däremot blir det lite trista bilder när det mestadels är grått och brunt runt omkring vattnet. Man ska nog komma hit lite längre fram när det börjat grönska lite mer kanske.
Efter en rätt snabb promenad tillbaka till bilen där jag mest funderade på om det inte börjar bli dags för björnen att vakna ur sitt ide och massa följdtankar på det så var det nu dags för dagens sista stopp, Rövargrottan!
Jag parkerade bilen vid Naturum och följde stigen som går till grottan därifrån. Efter cirka jättemånga stopp för att hämta andan så kom jag äntligen fram. Här hade det varit smasken om man hade haft nåt ätbart som man kunnat mumsa på till kaffet…
Nu var det egentligen tänkt att jag skulle gå till bilen men jag kan ju inte gå upp för ett berg bara halvvägs, det går ju inte för sig alls! Givetvis fortsatte jag stigen upp för att få njuta av den grymt härliga utsikt som vi har från toppen av Skuleberget.
Jag hann inte mer än komma upp förrän jag såg en rovfågel av nåt slag flyga några 10-tal meter under mig. Jag är totalt okunnig gällande fåglar så jag ska inte ens gissa men det såg inte ut som en örn i alla fall tyckte jag. Synd att bilden som jag fick inte ger så mycket heller.
Då jag inte var värst sugen på att gå ner samma väg som jag tog upp så gick jag längs Östra Bergsstigen ner. Precis som när jag gick till Dalsjöfallet så var det fortfarande en hel del snö kvar här och lite besvärligt på sina ställen. Sedan får jag väl erkänna att trots att jag tagit mig uppför den stigen två gånger tidigare (Höga Kusten Trail) och därmed borde ha koll på hur den går som, så lyckades jag gå lite fel när jag skulle ta en ”genväg”. Jag och mina genvägar, jag kanske ska sluta med det innan jag går bort mig på riktigt 😛
Kan ha varit en uggla också
Mja, jag tror inte det. Den rörde sig/flög på ett annat sätt. Har en annan bild där man ser formen lite bättre och den ser inte uggle-lik ut.
Fina bilder o fin berättelse 🙂
Tack! 🙂
Mycket fina bilder👍
Tack! 🙂