Själandsklinten har jag genom åren sett många fina bilder ifrån och länge funderat på besöka men det har liksom aldrig blivit av. Nu var torsdagens väderprognos för bra för att inte ta tillfället i akt och med en mer eller mindre obefintlig måne så fanns det möjlighet för dels en härlig utflykt men även fotografering av både solnedgång och stjärnhimmel. Just tillfällena till att fota en stjärnklar natthimmel utan måne är väldigt få så här gäller det att passa på!
Min plan var att komma iväg tidigare från jobbet så jag skulle hinna hem och slänga i mig lite energi och sedan susa iväg till Nordingrå men med arbetsbelastningen vi har på jobbet just nu var det rätt naivt av mig att tro på en förkortad arbetsdag. Hade jag varit lite smart så hade jag tagit med mig fotogrejorna till jobbet och stannat på vägen hem (arbetar i Härnösand och bor i Örnsköldsvik så det här är typ halvvägs) men jag blev bekväm och iddes inte göra det. Istället kom jag nu inte iväg hemifrån förrän 17:45 och med en körsträcka på ca 1 timme och en solnedgång som skulle ske ca 18:30 var det bara att acceptera att jag skulle missa solnedgången. Något frustrerande men det var ju inte enbart för solnedgången jag skulle åka dit.
När jag kom fram till Gårdsbutiken parkerade jag bilen och började vandringen längs stigen upp till toppen. Som jag läst från andra som gått där så är det inte värst långt men det är uppför hela vägen så det blir lite träning för både lungor och ben 🙂
Efter en del flåsande (jag MÅSTE verkligen få fart på träningen) så kom jag upp till toppen och efter jag fått på mig en torr t-shirt strövade jag runt lite där uppe och såg mig omkring. Det är en riktigt grym utsikt där uppe och jag önskade verkligen att jag kommit dit en liten stund tidigare.
När solen väl gått ner den här tiden på året mörknar det snabbt. Det är fortfarande för ljust för nattfotografering men samtidigt för mörkt för mig att gå och se mig omkring. Eftersom jag har ingen lust att ramla ner i nån skreva, speciellt inte eftersom jag är här ensam, så jag står mest och väntar på att det ska blir tillräckligt mörkt. Jag står lutad mot stugan och kikar bort mot horisonten som fortfarande glöder lite rött när plötsligt siluetter av något som swischar förbi får mig att nästan göra i brallan! Flera gånger far dom ljudlöst förbi alldeles framför mig och jag gissar på att det är fladdermöss. Ja nu är jag inte ensam längre iaf…
Egentligen var det ingen bra idé från första början att bege sig till ett obekant ställe för att fota natthimlen och absolut inte när jag inte fick tid att reka stället i god tid. Att komponera en bild på dagen kan ha sina utmaningar men att göra det på natten när man inte ser annat än det pannlampan avslöjar är en helt annan sak. Har man då inte ens koll på platsen man ska fota är det väldigt svårt att få till en bra bild (enligt mig). Man kan givet rikta kameran rakt upp och fånga stjärnor och Vintergatan men jag vill gärna få med något annat i mina bilder. Med det sagt så blev resten av bilderna lite sisådär. Jag märker hur jag blir alltmer kräsen på vad som ”duger” och det är väl ett bra tecken tror jag. Ett tecken på att jag utvecklas 🙂
Det var nog en mkt bra dag/kväll.
Ja, absolut! Det var första besöket men inte sista 🙂
Kanonbilder Micke ?
Men även att du kan skriva underhållande texter, så kul att läsa om dina strapatserna för att få till bilderna! ?
Tack! Ja man får väl bjuda på sig själv lite antar jag 😀