I min värld är den bästa tiden för fotografering just nu. Man kan fotografera allt! Vill du fota natthimlen så funkar det för det är ”äntligen” mörka nätter igen, vill du fota härliga landskapsbilder så har du alla möjliga färger i naturen just nu och vill du ha lite mer ”mood” i bilderna så brukar hösten även kunna bjuda upp till gråa, dimmiga dagar när man kan få den där lite mörkare känslan.
Samtidigt tuffar jobbet igång igen som kräver sitt och med allt kortare dagar så blir det inte alltid så lätt att hinna med sig. Många idéer blir lätt att de stannar just som idéer och här är ju ett bra läge för att stressa upp sig. Att känna att man måste hinna med allt och fotograferingen slutar bli ett avslappnande nöje och övergår istället till massa krav och prestationsångest. Som om man inte har nog med det sånt i livet från jobbet? Det är här jag får slå mig själv på fingrarna och ta ett steg tillbaka. Jag har lärt mig att det fungerar ganska bra att jag dokumenterar mina idéer istället och ser dem som en långsiktig plan.
Men ibland hinner jag ut för lite fotografering ändå. Jag har haft mitt sikte inställt på Skuleskogen under en längre tid och har en hel del spännande fotoidéer som vi får se hur långt jag kommer med. Vill givetvis inte avslöja allt innan men det innefattar bland annat tält och stjärnor 🙂
Jag har varit på två kortare turer dit nu på höstkanten mest för att reka men lite fotografering blev det som synes också. Lite ”roligt” blev det gången jag var ute och tog bilden här nedan. Jag gick lite längre in i Skuleskogen till ett berg strax väster om Skrattaborrtjärn för att se om det fanns någon fin vy att kunna fotografera ifrån. Var lite halvdåligt med det men stannade ändå kvar till solen gick ner för jag tyckte det blev ett fint sken över blåbärsriset som var där. I alla fall, när jag då började gå till bilen igen så mörknade det på snabbt och då skogen är rätt tät på sina håll så blev det rejält svart när man kom in i skogen.
Inga problem trodde jag. Har ju min pannlampa i ryggan trodde jag. Jag trodde fel för den hade jag plockat ut för att ha med mig när jag sprang Höga Kusten Trail och hade då tydligen glömt att stoppa tillbaka den.
Himla tur då att jag känner till skogen där något så när och lyckade snubbla mig fram till bilen ändå 🙂
