Ja med tanke på förra inlägget så var titeln given tycker jag. Förra gången jag åkte hit möttes jag av moln och snöväder men nu såg det ut som att jag skulle få en ny chans att genomföra min plan att fota Skuleskogen i månsken. Förutsättningarna var i alla fall nog i det närmsta perfekta med snötyngda träd och några minusgrader så jag tog bilen och åkte de där milen söderut strax innan solnedgången och när jag kom på plats var det bara de översta bergstopparna som fortfarande hade sol på sig.
Nu kan man väl tycka att jag borde åkt ut dit tidigare så jag fått med det fina ljuset vid solnedgången men eftersom det skulle bli sån lång väntan innan jag sedan kunde fota det jag egentligen hade planerat för så lät jag det vara för den här gången.
Planerna ja. Det var detsamma som senast, det vill säga att jag hade med mig mitt tält och ville få en bild där jag belyser tältet inifrån och man har utsikten över dalen nedanför som badar i månljus. Jag hade redan sedan länge sett ut platsen jag ville fota ifrån (jag var här i höstas och det var då jag fick idéen till det här) så det var mest att försöka komponera bilden så att jag får med alla detaljer som jag vill ha med samt att tänka mig för så att jag inte klampar upp massa ”fula” spår i nysnön framför tältet i onödan.
Så med tältet uppsatt och massa tid kvar innan det är dags att fota, vad gör man då? Tja, kan ju alltid ta och montera 70-300 mm på kameran och speja ut över havet för att se om man hittar nåt roligt 🙂
Kring klockan 20:00 hade solen sjunkit så pass nedanför horisonten att den inte störde på något sätt och det var dags att fota. Det blev en hel del bilder på tältet som jag planerat men fick även lite andra bilder som jag känner mig rätt nöjd med. Det var riktigt vintrig känsla på hela den här utflykten och nu fick jag valuta för min planering. Skam den som ger sig 🙂
