Det har blivit några månjakter för mig vid det här laget. Några har absolut varit lyckade men de allra flesta har inte givit några resultat annat än erfarenheter, vilket i och för sig är nog så viktigt i långa loppet men det känner man inte just där och då. Med åren har jag ändå lyckats eliminera misstagen som jag gjorde rent tekniskt och i dag vet jag hyfsat bra vad som fungerar och vad som är slöseri med tid. Vissa av sakerna kommer jag att återkomma till lite längre ner i texten.
Fullmånen som var nu i början av juli hade jag lite olika planer för beroende på vilket datum som vädret skulle tillåta fotning. Oftast är det ju datumet för själva fullmånen som jag siktar in mig på men det funkar även att ta någon dag innan/efter ifall vädret och månens placering tillåter det. Nu på sommaren är vi inte lika styrd av att det kan bli för mörkt eftersom det är mer eller mindre ljust hela natten och det ger ytterligare spelrum. Allt detta i beräkningarna gjorde att jag hade ett fotofönster redan på torsdagsmorgonen, några dagar innan fullmånen, för att fota dess nedgång bakom Högakustenbron från en vinkel som jag gått och funderat på länge. Genom att stå antingen nånstans uppe i skogen bakom gamla E4:an vid södra fästet eller på berget närmast E4:an vid norra fästet så får man en rät linje för vägbanan genom pylonerna och skulle man kunna fånga månen när den passerar där igenom så har man nog en rätt ok bild tänkte jag.
Av någon anledning hade jag under lång tid snöat in på att det är bara månuppgången som skulle fungera och då måste jag stå på södra sidan. Jag var där och rekade lite för några år sedan och hittade några ställen som skulle fungera men jag fick aldrig det att fungera med klart väder vid månuppgången så jag släppte den idéen för tillfället. Något år senare, närmare bestämt i maj 2019, hade jag hunnit få lite mer erfarenhet och även tagit med månnedgångarna i mina beräkningar så jag var iväg för att kolla vart man skulle kunna stå om man fotar från norra brofästet. Det var då jag såg att fanns en liten yta längst ut på berget precis där man svänger upp till Högakustenhotellet som man skulle kunna ta sig upp till och därifrån dels få en bra vinkel men framförallt vara perfekt placerad för att bron skulle ”line up”.
Sedan var det bara att vänta. Jag har ju givetvis andra projekt på gång under tiden men eftersom jag behöver att månen antingen går upp eller ner på rätt läge så var det ingen mening att packa och koka kaffe redan där och då om man säger så :-). Det var nu i slutet av våren när jag satt och gick igenom alla mina olika planer för månfotografering jag såg att fullmånen som skulle vara i början av juli faktiskt rörde sig rätt lovande för att passa in för bilden jag tänkt mig. En snabb koll bland mina uträkningar visade att den redan på torsdag, två dagar innan fullmånen, skulle passera genom pylonerna. Det var egentligen lite för tidigt eftersom den skulle bara vara belyst till 87% men alla andra saker stämde ju in så bra att jag kunde inte låta bli att ta tillfället i akt.
Nackdelen med att fota efter solnedgången under sommaren är att det blir mitt i natten man måste vara ute men samtidigt ger det fördelen med att det blir aldrig riktigt mörkt heller och det gör att tidsfönstret där kontrasten mellan den starkt lysande månen och det mörkare landskapet inte blir för stor. Just det här är ofta vad jag brottas mest med eftersom min kamera inte har lika bra dynamiskt omfång som nyare kameror har. Normalt har jag mindre än en timme på mig efter att solen gått ner (på vintern ännu mindre) innan månen kommer vara alldeles för stark för att jag ska få med den och landskapet i en exponering och jag blir tvingad till minst två för att klara av högdagrarna och skuggorna.
Bilderna ni ser här nedan är först en som är bra exponerad för landskapet/förgrunden men då är månen som en vit prick och jag har tappat massor med data där som inte går att få tillbaka (månen syns till vänster i bild alldeles vid trädgrenen). Den andra bilden är anpassad till att inte blåsa högdagrarna i månen men ändå ha kvar lite detaljer även i de mörka partierna. Här ser ni att bilden blir alldeles för mörk och man kan bara ana detaljerna i förgrunden. Jag kanske kommer att göra en liten förklaring här på bloggen hur jag redigerar mina bilder som. Vi får se vad som händer framöver.
Mina beräkningar var att månen skulle passera genom pylonerna men jag blev verkligen rejält belönad när den kom så precis att jag fick den att lägga sig på toppen av de bortre pylonerna. För att vara helt säker på att jag skulle fånga månen i exakt rätt läge så gick det åt väldans massa bilder, jag ville ju inte komma hem och känna att ”tänk om jag hade fått en bild när den var lite mer si eller så….”. Nu har jag raderat en del av dem men fortfarande har jag över 200 bilder från den morgonen när månen passerade mellan pylonerna. Första tanken var att eftersom månen inte är riktigt full låter jag den sticka fram lite från vänstra pylonen så att jag döljer den delen som inte är belyst men eftersom den blev perfekt där mitt i så gick jag på den bilden i stället.
En sista sak som jag lade ner lite extra tid på är att se till att jag själv var placerad att jag fick så nära fullständig symmetri som möjligt. Jag stod och flyttade stativet till höger och vänster säkert i 20 minuter innan jag blev nöjd. I det här läget när jag har så mycket linjer så skulle jag ha stört ihjäl mig om jag ser att bortre pylonparet inte är mitt i mellan de främre. Jag stod väl inte optimalt sett ur arbetsmiljösynpunkt men det kan vi väl prata tyst om 🙂
Sedan var det ju den ”riktiga” fullmånen under natten mellan lördag och söndag. Det var otroligt nog klart väder även denna natt så det var bara att ge sig ut igen. Eftersom månen skulle vara uppe så kort tid bestämde jag mig för att fota både upp- och nedgång. Månuppgången skulle jag fota ute på Ällön mot en liten fyr som heter Skags Flasor och sedan direkt susa iväg till Skuleskogen för att fota när den går ner vid Skuleberget. Det var så pass lite tid för mig att hinna på plats i Skuleskogen att jag fick först springa från havet till bilen (en sträcka lite drygt 2 km) och sedan när jag kom till Skuleskogen fick jag springa från bilen upp på berget som jag skulle stå på. Ingen kan ju anklaga mig för att inte försöka åtminstone.
Tyvärr var allting tillbaka i vanlig ordning och det kom moln som förstörde både upp- och nedgången men jag får se om jag kan göra något av dem ändå. Ni kan se några mer eller mindre oredigerade bilder från den natten här nedan. De kanske dyker upp framöver efter att ha fått lite mer kärlek 🙂
Hej där. Har inte glömt bilden med den
Fina månen höga kusten bron.vi pratades vid
För 1 år sen..jag är väl mångalen.kan jag swisha.om jag beställer bilden.vh lisbeth
Hej! Skicka gärna ett mejl till [email protected] så ordnar vi det! 🙂