Fotografera med drönare
Fotografera med drönare öppnar rejäla möjligheter till att få verkligt unika bilder. Eftersom de flesta av oss till största delen ser världen från marknivå ger drönaren oss ett nytt perspektiv och med lite övning (plus gärna lite fantasi) kan man få ett resultat som har en riktig ”wow-känsla”.
Inställningar
Först ska vi se till att vi har inställningarna korrekta och precis som i mitt tidigare inlägg om drönare så kommer jag utgå ifrån min Mavic Air 2 så det kan hända att det finns vissa avvikelser från den drönaren du har men kör man med DJI’s produkter så kommer det mesta vara sig likt. Det första vi ska se till är att kameran är inställd på att fota i 4:3 och inte i 16:9 för att få högsta upplösningen. 16:9 är bara en croppad version av 4:3 och då är det bättre att göra det själv i post om man så önskar. Observera att för komma åt kamerainställningen för foto så måste du vara i fotoläge. Har du drönaren inställd på att filma så kommer du ändra videoinställningarna och ej foto.
Histogrammet är bra att aktivera så att man kan se om man är på väg att blåsa högdagrarna, dvs överexponera de ljusa partierna. Har du väl gjort det går det inte att rädda informationen i det partiet av bilden, det är oftast bättre att ha en anings underexponering. Det finns även ett annat alternativ som man kan göra och det kommer jag till längre ner.
Slutligen rekommenderar jag att man ställer in vitbalansen på manuell. Förhoppningsvis kommer ni använda er av DNG-filen (råfilen) när ni redigerar och då spelar det ingen roll vad vitbalansen är inställd på men tar du JPEG-filen så har du låst vitbalansen och det kan vara väldigt svårt att få till i efterbehandlingen. Med automatisk vitbalans kommer kameran känna av själv vad som är ”rätt” och då har man ingen kontroll längre vilket kan resultera i väldigt varierat resultat. (Läs mitt tidigare inlägg om att fota i raw)
Har man väl en gång ställt in dessa saker bör man inte behöva bry sig om det något mera. Det är möjligen då vitbalansen som man måste manuellt korrigera ifall man bara använder sig av JPEG-filerna vilket kräver att det blir så rätt som möjligt i kameran.
ISO, slutartid och aperture
Nästa tekniska steg som vi behöver gå igenom är hur du ska får en så korrekt exponerad bild som möjligt. Precis som i alla kameror finns det ett automatiskt läge men jag tycker vi ska arbeta oss ifrån det och lära oss fota i det manuella läget i stället. Aperture, dvs hur pass stort ljusinsläppet är, kommer ni nog inte behöva bry er om eftersom det mestadels finns på de lite dyrare drönarna som t ex Mavic 2 Pro och har man köpt en sådan pass dyr drönare har man mest troligt även koll på vad aperture är.
Slutartid behöver vi däremot ställa in och här kommer histogrammet till hjälp. Vi vill ha så ljus bild som möjligt utan att den når högra delen. Man kan även ställa in något som heter ”overexposure warning” och det gör att det blir massa zebraränder på skärmen där bilden är överexponerad. Själv tycker jag att det mest blir störigt så jag använder mig inte av det.
Man kan INTE förlita sig på hur det ser ut på skärmen utan du behöver något verktyg som hjälper dig att mäta ljuset och jag tycker det fungerar bra med histogrammet.
ISO ska man helst låta vara så lågt som möjligt eftersom det går snabbt att introducera brus på de här relativt små kamerasensorerna. DJI har en helt fantastisk gimbal på sina drönare som gör att man kan fota med slutartider som på en vanlig kamera hade krävt stativ. Jag har fått helt skarpa bilder på slutartider upp till 3,2 sekunder men det krävde givetvis att det var helt vindstilla. Med det sagt så kan det vara tillfällen när man måste dra upp ISO för att få bättre exponering men för att få så brusfri bild som möjligt ska man vara försiktig. Dock alltid bättre med en brusig bild än en oskarp bild. Alltid.
AEB – Auto Exposure Bracketing
Om ni någon gång försökt fota en solnedgång med mobilen så märker ni att antingen blir marken helt svart medan himlen bra ut eller så är himlen totalt överexponerad men nu blev marken bra. Varför det blir så är pga att kamerans sensor inte klarar av det dynamiska omfånget lika bra som våra ögon och man får en bild som oftast inte blir lika bra som man själv upplevde det.
En väg runt detta är att ta flera exponeringar med olika slutartid och sedan slå ihop dem i efterbehandling där man då plockar det bästa ur varje bild, enkelt förklarat. Många drönare har i dag ett läge som heter AEB och här kan man välja att ta 3 eller 5 exponeringar av samma motiv och det är något som jag ofta använder mig av när jag fotar under gyllene timmen.
Har ni en drönare som inte har det här inbyggt går det lika bra att göra det manuellt. Det är bara att låta drönare stå stilla och så tar ni ett antal bilder där ni stegvis ökar slutartiden för varje bild. Det krävs som sagt var efterbehandling för att lägga ihop dem men resultatet som man kan få är absolut värt den extra ansträngningen.
Dags att fota!
Nu när vi gått igenom den tekniska biten tänkte jag dela några tankar gällande själva fototgraferingen. I grunden skiljer det sig inte från en kamera som du håller i handen utan det handlar främst om komposition och ljus. Utan dessa två beståndsdelarna har du svårt att skapa en tilltalande bild. Den stora fördelen med en drönare är att du kan hitta kompositioner som vore omöjliga med en vanlig kamera och att få se landskapet ur bird’s eye view är vi nog många som uppskattar.
Att vinkla kameran rakt ner och fota ett vattendrag, en slingrande bilväg eller bara intressanta mönster i marken är en bra och enkel teknik som alltid fungerar och möjligheterna är närmast oändliga. Här fotar vi ingen horisont så du kommer till 99% säkerhet inte behöver bry dig om att vissa delar blir överexponerad som risken är när du har med himlen. Det är bara att ställa in korrekt exponering och trycka av. Just den här typen av foto är nog den enda gången när jag flyger högt med drönaren för att få med så mycket som möjligt. Annars håller jag mig rätt lågt för att inte göra landskapet så platt.
Något jag själv gillar att göra även med vanlig fotografering är att ta ett välkänt objekt och försöka att fota det på ett sätt som inte gjorts så ofta. Här har du verkligen ett bra verktyg om du har en drönare och samtidigt tänker på kompositionen och ljuset (dvs helst inte mitt på dagen utan gärna i närhet av kväll/morgon).
Ta till exempel Högakustenbron som det finns hur många bilder som helst tagna från parkeringen vid hotellet. Har du tillgång till en drönare kan du väldigt enkelt få bilder som det finns väldigt få av.
Ett sista tips är att inte flyga så högt när du ska fota. Ja, det kommer vi nog alla göra till en början för det är en jättehärlig känsla att få se landskapet från den höjden och det finns tillfällen det kan krävas MEN ofta gör det sig inte så bra på bild. I alla fall inte på en bild som publiceras där de flesta av oss använder telefonerna för att kika på bilder (Instagram, Twitter, Facebook mm).
Testa i stället att hitta motiv där du bara är några meter över marken, mer än så behöver man inte ibland. Du kanske som i mitt fall här nedan bara behöver komma upp så du kan få med det som är bakom fäboden för att få ett mer ”komplett” landskap. Hade jag stått på marken så hade jag mestadels fått med fäboden bara och hade jag skickat upp drönaren högt upp så hade man inte fått träden att gå upp mot himlen som jag önskade.
Lantmäteriet
Nu när du tagit dina kanonbilder så vill du kanske dela dem med dina vänner på sociala medier och här kommer en viktig sak att tänka på. I de allra flesta fallen kommer du behöva ansöka om spridningstillstånd hos Lantmäteriet så att du inte av misstag sprider material med känslig information.
Ansökan är gratis och går relativt snabbt, det brukar ta mindre än en vecka. Mer information om detta hittar du här på Lantmäteriets sida.
Så, det här var mina two cents som jag hade att dela med mig till er som står där med en drönare i näven och tänker ”jaha, nu då?”. Förhoppningsvis tar detta er en bit på vägen och sedan är ju mycket av nöjet att komma på saker själv bara man fått lite starthjälp. Det tycker jag i alla fall 🙂