Blodröd måne och frusna fingrar

Månförmörkelsen som var för snart en vecka sedan (måndag 21/1) fanns i bakhuvudet redan i somras efter mitt halvt misslyckade försök att fota månförmörkelsen som var då (som ni för övrigt kan läsa om här). Jag har sedan dess funderat fram och tillbaka på hur jag vill fota som, ska jag försöka få med lite landskap tillsammans med månen eller ska jag gå efter en ”enkel” bild med enbart månen och stjärnorna? Ska jag kanske göra en timelapse av hela händelsen?

Jag hade gärna gjort en timelapse av månens förvandling men något jag lärt mig under de timelapse jag gjort tidigare är att jag får grymt tråkigt medan jag bara står och väntar på att kameran fotar av sig själv så det är nog inget jag tar mig an igen förrän jag har en kamera #2 som kan göra det medan jag fotar annat. Sedan med tanke på hur kallt det blev den morgonen skulle jag inte haft batterier som klarar att arbeta så länge i den kylan utan hade säkert fått avbrott halvvägs och DET hade inte vart roligt!

Mina beräkningar sade att månen skulle befinna sig ca 15° över horisonten under den totala förmörkelsen och det tyckte jag lät som en tillräckligt låg höjd för att kunna få med lite landskap. Min första tanke var att använda Skuleberget som förgrund eftersom den har en sån tydlig profil och jag får en lokal förankring i bilden vilket jag gärna försöker få. Men efter att ha spenderat en lördag vandrandes upp och ner på olika bergstoppar rakt öster om Skuleberget kände jag ändå inte att jag hittat något som skulle fungera. Den möjliga platsen att fotografera ifrån var Bjestoberget men därifrån ser Skuleberget ut som vilken bergstopp som helst och skulle inte tillföra något speciellt till bilden.

Tanke nummer två var om det skulle gå att få med Örnsköldsvik i förgrunden. Jag åkte upp till Parken för att se ifall jag kunde hitta någon bra plats. Det gjorde jag i och för sig men samtidigt började jag fundera på om stadens ljus skulle göra så att månen knappt skulle synas under själva förmörkelsen. Månen blir ju rejält mycket mörkare än normalt och det vore minst sagt surt om man står där och fotar och märker att månen bara blir som en svag fläck mot staden. Nu tror jag inte att det blir så eftersom jag sett bilder (som jag tror är autentiska) där månen syns ovan större städer än Örnsköldsvik men vågade inte chansa. Det hela slutade med att jag åkte till Veckefjärden och gick ner till vattnet där för att få med Själevads kyrka som förgrund och där skulle jag kunna fånga månen strax ovanför.. Zoomar jag in med mitt 70-200 (och beskär bilden lite) så skulle jag få rätt bra storlek på månen tillsammans med kyrkan och därmed förutsättningar för en bra bild.

Prognosen för morgonen visade klart och kallt väder. Riktigt jäkla kallt! Samtidigt som jag naturligtvis var glad över att det var molnfritt så krävde de utlovade minusgraderna extra planering. Som det såg ut på kvällen innan skulle det bli minst -20° under natten och det ställer sina krav på både fotograf och utrustning. Dubbla uppsättningar batterier till både kamera och startracker samt en jäkla massa kläder (lager på lager-principen) gav i alla fall förutsättningar för att klara morgonen någotsånär.

När jag klev ur bilen strax före 03:00 på morgonen vid Veckefjärden visade bilens termometer -24° och det var en fantastisk måne som lyste upp landskapet. Det var ännu totalt meningslöst att slå på pannlampan för månens sken räckte gott och väl. En kvart senare hade jag kommit på plats och nu var det bara att vänta. Klockan 03:36 går månen in i penumbran men det är bara en marginell skillnad i ljusstyrka då och inte förrän vi börjar närma oss 04:30 som skuggan verkligen börjar synas så jag var ute i väldigt god tid. VÄLDIGT mycket tid att börja frysa. Vet inte hur många armhävningar, upphopp och kortare löpturer jag gjorde den morgonen för att hålla värmen, fullt medveten om att när väl själva förmörkelsen börjar måste jag ha en någorlunda kroppstemperatur eftersom då finns ingen tid med annat än fotografering.

Jag hade tänkt att fota lite bilder med mobilen också på hur det såg ut som med kameran på stativet och rent allmänt omgivningarna där jag var men i den kylan lät jag det vara. Jag ville spara mina fingrar till manövreringen av kameran och startrackern. Jag hade inget problem med kylan så länge jag fick ha mina tumvantar men det går inte att greja med kameran när jag har dom på och för att styra startrackern måste jag använda en app på telefonen så då måste jag rakt vara barhänder! Tur att jag hade värmekuddar liggandes i mina tumvantar där jag fick stoppa in mina frusna händer 🙂

Totalt sett är jag ganska nöjd med fotograferingen men något jag verkligen behöver öva på är gradantal på himlen. Min planerade bild på Själevads kyrka och månen blev långt ifrån det jag tänkt mig då månen var alldeles för högt på himlen för att jag skulle kunna zooma in. Lite synd då det var min planerade bild. Nu fick jag fota från 75mm vilket gör båda objekten rätt små.

Nedan kan ni se några av morgonens bilder. I bildkommentaren är inställningarna jag använde mig av.