Mitt andra försök till att fota en meteorsvärm. Perseiderna i augusti gick…sådär om man vill vara snäll. Lyckades väl fånga två på bild men dels är himlen fortfarande så ljus om nätterna här hos oss att det är svårt att se dem och dels så hade jag liten koll på vad jag gjorde. Inför Gemeniderna hade jag i alla fall läst på lite om hur man kan göra som och med årets kallaste natt (vilket i och för sig bara betyder -12 grader) så begav jag mig iväg med en termos varm choklad och varma kläder upp på Höglandsberget.
Jag hade en plan på att fota uppe vid Bergsjön som ligger högst upp på berget men det var fruktansvärt halt och att gå bland klippor och rötter i mörker med kamerautrustning för x-antal tusen var en risk som jag inte var så pigg på att ta. Jag stannade istället vid ett kalhygge ungefär halvvägs och eftersom jag var mest ute för att lära mig att fånga meteorerna på bild så brydde jag mig inte så mycket om att förgrunden var rätt så intetsägande.
Själva fotograferingen av meteorsvärmarna är i mitt tycke rätt så tråkig faktiskt. När du väl har ställt in exponering och iso så att du känner dig nöjd så är det bara att låta kameran gå och sedan hoppas på det bästa. För bilden här nedan tog jag strax över 200 bilder vilket resulterade i 4, varav en väldigt ljussvag, bilder med meteorer på och att då stå och inte göra något alls i 1,5 timme eller så är inget som faller mig i smaken. Men nästa gång kanske jag kan smyga med mig min flickväns kamera utan att hon märker så kan jag fota annat med den under tiden 🙂
Resultatet då? Ja, det lyckades bättre än med Persiderna i alla fall så det är ett steg i rätt riktning. Två saker jag ska göra annorlunda nästa gång är att jag framför allt måste bege mig längre i från staden för att få mindre ljusförorening och sedan ha en mer uttänkt plan på förgrund så att bilden får lite mer känsla. Här är det mest….tråk 😛
