Vid varje fullmåne brukar jag försöka planera en fotografering och då gärna så att den kommer upp vid någon byggnad eller få med landskapet på ett sätt som framhäver månen. Det är inte helt lätt och kräver tid både vid datorn när jag med hjälp av kartor och TPE försöker leta upp något ställe som skulle fungera och sedan när jag måste ut dit fysiskt för att reka (såvida jag inte har varit där förut). Det som ser ut att funka när man ser det på kartan kan visa sig ett helt värdelöst ställe när man väl kommer dit och då är det ett måste att vara på plats någon dag innan för att kontrollera.
Vid fullmånen som var i juli var min första plan att få med Mycklingsberget i förgrunden men när jag var ute runt Svarttjärn och kikade på lite platser så hittade jag ingen som var riktigt bra. Hur jag än försökte så hamnade jag för nära själva berget och då framhäver jag inte månen som jag vill. Optimalt är att jag befinner mig MINST 500 meter från själva förgrunden för att jag ska få lite storlek på månen.
Eftersom jag måste upp på jobbet dagen därpå kunde jag inte stanna kvar på platsen över natten utan måste bege mig hem efter fotograferingen så det var nödvändigt att hitta något relativt nära och då kändes det som att Skagsudde var min bästa möjlighet eftersom månen går upp över havet. Jag tog en tripp dit och studsade fram över klipporna (nåja) tills jag nästan kom ända fram till Gråklubben. Det finns en liten udde där som jag sett tidigare och den skulle nog kunna fungera. Det var inte riktigt det avståndet jag önskade från där jag skulle stå och fota till udden men det kunde nog fungera med tanke på att jag måste hem samma kväll/natt.
Nu var det bara att vänta och se hur vädret skulle bli. Optimala hade varit att få komma ut redan på tisdagen eftersom då skulle jag även kunna få med den partiella månförmörkelsen som var men vädret kändes för ostadigt så jag avvaktade. Onsdagen såg ut att bli mycket bättre så den kvällen susade jag förbi och plockade upp Janne och så drog vi ut! Från parkeringen vid Skeppsmalen valde vi att gå vägen mot vindsnurran eftersom det blir en enklare väg ut mot udden istället för att ta sig över stora stenblock och klippor om vi gått från fyren. Det tar väl ca 30 minuter den vägen vi gick och även om det är lättare att gå där på vintern med snöskor så är det inte värst besvärligt, lite snårigt på sina håll bara.
Vi kom ut till havet i god tid så vi hann sitta och käka piroger och dricka kaffe (tack Janne!) medan vi väntade på att månen skulle gå upp. Det var i det närmaste vindstilla och segelbåtarna rörde sig knappt utan låg stilla ute på havet. Kanske passade dom på att käka en sen middag?
Solen gick ner och det var dags för mig att dra mig bakåt mot platsen där jag tänkt stå och fotografera ifrån. Som jag skrev tidigare hade jag önskat att jag kunde komma lite längre bak men dels hindrade skogen mig och dels kom jag i fel vinkel. Jag skulle ha hamnat lite för högt upp då och det hade skadat kompositionen av bilden. För mig trumfar komposition (och ljus) objektet så eftersom jag inte kunde få båda fick det bli stället där jag kunde rama in månen på bästa sätt.
Nu kommer man till det jag tycker är mest spännande, kommer månen upp där jag beräknat? Kommer vi att ens se månen eftersom det började dra in lite moln och oavsett dem så kan det ligga moln längre ut till havs som man inte riktig ser men som skymmer månen en bra stund tills den kommer högre upp? När jag då får ett sms från Janne: ”Nu kommer månen upp!!” och jag själv ser den sekunden senare känns det riktigt bra 🙂
Det kanske kan låta som ett tidsödande arbete för några bilder (som inte är superspeciella heller) och det är väl sant på ett sätt men för mig är det ett rent nöje. Visst, jag var trött på jobbet dagen därpå (kom hem vid 01:00-tiden och klev upp vid 05:00) men det var det värt 🙂
